som att fånga en fjäril
Är bara tvungen att skriva av mig någonstans. Det få bli här, hoppas ni står ut.
Jag har så svårt att sluta jämföra, så svårt för att sluta att lägga ner tid på idioter som finns i samhället just nu och även på annat. Trots att jag är en sådan som verkligen inte vill lägga ner tid på idioter så blir jag trots det lidande på den fronten då jag tycker synd om andra som då måste ta åt sig av dumheter som dessa idioter gör. Det är just det, plus mycket annat som gör att jag just gör det, lägger ner tid på sådant. Trots att det inte tjänar mycket till, även att det borde. Vilket det ändå inte kommer.
Jag vill gärna försöka glömma mycket som händer just nu, vill förstöra så mycket och sudda ut ett och annat. Samtidigt som jag vill att det ska ligga kvar, ligga och elta i mina tankar. Varför är det så? Kan någon förklara?
Jag är trots detta helt uppe i ett spinn utav bravader och allt vad det innebär. Härligt, jo ibland. Jobbigt, ja det också. Jag skrattar samtidigt som jag gråter för att idag blir aldrig imorgon.
Många härliga tider och speciella dagar har runnit ut, och jag har tagit vara på dem som aldrig förr. Vilket känns så underbart och förjävligt. Just för att dem inte går att upprepa.
Våren är äntligen här och det finns inget bättre än den tid då solen tittar fram.
Sommar nästa. Den brukar uppfylla alla kriterier och förhoppningsvis så blir den i år bättre än så.... Jag har en känsla som väger över!
Jag har så svårt att sluta jämföra, så svårt för att sluta att lägga ner tid på idioter som finns i samhället just nu och även på annat. Trots att jag är en sådan som verkligen inte vill lägga ner tid på idioter så blir jag trots det lidande på den fronten då jag tycker synd om andra som då måste ta åt sig av dumheter som dessa idioter gör. Det är just det, plus mycket annat som gör att jag just gör det, lägger ner tid på sådant. Trots att det inte tjänar mycket till, även att det borde. Vilket det ändå inte kommer.
Jag vill gärna försöka glömma mycket som händer just nu, vill förstöra så mycket och sudda ut ett och annat. Samtidigt som jag vill att det ska ligga kvar, ligga och elta i mina tankar. Varför är det så? Kan någon förklara?
Jag är trots detta helt uppe i ett spinn utav bravader och allt vad det innebär. Härligt, jo ibland. Jobbigt, ja det också. Jag skrattar samtidigt som jag gråter för att idag blir aldrig imorgon.
Många härliga tider och speciella dagar har runnit ut, och jag har tagit vara på dem som aldrig förr. Vilket känns så underbart och förjävligt. Just för att dem inte går att upprepa.
Våren är äntligen här och det finns inget bättre än den tid då solen tittar fram.
Sommar nästa. Den brukar uppfylla alla kriterier och förhoppningsvis så blir den i år bättre än så.... Jag har en känsla som väger över!
Kommentarer
Trackback
