tjugoåttonde augusti

jag blir besviken på samma gång som det är mitt fel.
Jag gråter över en medveten tappad  sten.
vad gör man egentligen?
jag är tillbaka på ruta ett


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0